Vilka är riksdagspartiernas väljare?

I samband med Almedalsveckan publicerade SvD resultatet av en stor undersökning (över 12 000 svarande) kring vilka som egentligen sympatiserar med de olika partierna. Eftersom man gjorde det i små portioner, ett partis väljare per dag, och eftersom allt inte finns på nätet tyckte jag det kunde vara värt att göra en liten sammanställning här på bloggen.


Väljarnas medelålder

1. Centern - 53 år

2. Kristdemokraterna - 52,5 år

3. Socialdemokraterna - 51,5 år

4. Folkpartiet . 50,9 år

5. Moderaterna - 48,8 år

6. Sverigedemokraterna - 47,9 år

7. Vänsterpartiet - 45,4 år

8. Miljöpartiet - 42,3 år

Två partier sticker ut litegrann: V och MP. Den som inte är vänster när hen är ung... För övrigt kan ju noteras att partiet med äldst väljare har den näst yngsta partiledaren. (Det skiljer en dryg månad mellan de båda 83:orna Lööf och Fridolin.)


Könsfördelning

1. Miljöpartiet - 62% kvinnor

2. Folkpartiet - 57,4% kvinnor

3. Kristdemokraterna - 54,7% kvinnor

4. Vänsterpartiet - 54,5% kvinnor

5. Socialdemokraterna - 52,3% kvinnor

6. Centern - 49,3% kvinnor

7. Moderaterna - 44,7% kvinnor

8. Sverigedemokraterna - 31% kvinnor

Större skillnader här än i fråga om ålder, vilket huvudsakligen återspeglar det faktum att kvinnor generellt sett är mer vänster än män. Att vänstern är bäst på att locka kvinnorna är dock inget en gång för alla givet. Fram till 80-talet var det i Sverige tvärtom så att kvinnorna i högre utsträckning än männen röstade höger, och när striden om kvinnlig rösträtt utkämpades var det inte helt ovanligt att man inom vänstern motsatte sig sådan med hänvisning till kvinnornas konservatism. Här måste dock noteras att Vänsterpartiet, landets mest tydligt feministiska parti, hamnar efter Kristdemokraterna, som ofta beskylls för att föra en kvinnofientlig politik. Något som möjligen har att göra med att fler kvinnor än män är religiösa.


Andel universitetsutbildade

1. Folkpartiet - 65%

2. Miljöpartiet - 60%

3. Kristdemokraterna - 55%

4. Vänsterpartiet - 49%

5. Moderaterna - 48%

6. Centern - 37%

7. Socialdemokraterna - 32%

8. Sverigedemokraterna - 25%

Återigen finner vi markanta skillnader mellan partierna. Att vi återfinner de tre partierna i botten just där förvånar dock inte. Centern har alltid varit böndernas parti, Socialdemokraterna arbetarnas och Sverigedemokraterna... Ja, det vore kanske lätt att raljera över jumboplatsen, men här finns tänkbara sociologiska förklaringar vilka inte har något alls med partiets och dess väljares intellektuella nivå att göra. En sådan förklaring är att ideologisk konsensus i ett samhälle är mer beroende av att medelklassen omfamnar denna än av att arbetarklassen gör det, och att de sociala straffen för ideologiska avvikelser följaktligen är hårdare för medelklassen (alltså mer avskräckande).


Andel höginkomsttagare

1. Moderaterna - 18,9%

2. Folkpartiet - 13,7%

3. Miljöpartiet - 9,5%

4. Kristdemokraterna - 9,0%

5. Centern - 7,9%

6. Sverigedemokraterna - 7,4%

7. Socialdemokraterna - 4,7%

8. Vänsterpartiet - 4,2%

Inget särskilt överraskande här väl? Moderaterna lockar såklart en betydande del av de rika och FP:s, MP:s samt KD:s placeringar kan kopplas till den höga andelen universitetsutbildade bland dessa partiers väljare. Möjligen lite överraskande att SD trots den väldigt låga andelen universitetsutbildade har betydligt fler höginkomsttagare än S och V.


Andel låginkomsttagare

1. Kristdemokraterna - 37,5%

2. Centern - 35,4%

3. Vänsterpartiet - 33,7%

4. Sverigedemokraterna - 31,4%

5. Socialdemokraterna - 31,1%

6. Miljöpartiet - 27,6%

7. Folkpartiet - 22,1%

8. Moderaterna - 19,4%

Jag hade spontant gissat på S och V i toppen av listan, men att KD och C ligger däruppe är kanske relaterat till att de har den högsta medelåldern bland sina väljare; att det bland dem finns många pensionärer.


Boende i storstad

1. Folkpartiet - 51%

2. Miljöpartiet - 47,7%

3. Moderaterna - 45%

4. Vänsterpartiet - 40,5%

5. Kristdemokraterna - 35,3%

6. Sverigedemokraterna - 31,0%

7. Socialdemokraterna - 28,1%

8. Centern - 18,8%

Lite anmärkningsvärt att S placerar sig som nästjumbo klart under snittet på 37,4%. Man är förvisso inte särskilt stora i Stockholm, men i Malmö och Göteborg kommuner har man ju alltid haft en stark maktställning.


Boende i glesbygd

1. Centern - 14,8%

2. Socialdemokraterna - 14,5%

3. Vänsterpartiet - 13,6%

4. Kristdemokraterna - 11,2%

5. Sverigedemokraterna - 9,1%

6. Miljöpartiet - 7,5%

7. Moderaterna - 7,1%

8. Folkpartiet - 3,8%

Centern i topp känns givet, men nog trodde jag att fler än 14,8% av deras väljare bor i glesbygd (vilket alltså är en mindre andel än som bor i storstad!). Och varför har egentligen Folkpartiet så otroligt svårt att vinna röster i glesbygden?  

Fotbollsspelares värde

Alla de stora europeiska fotbollsligorna har avslutats för säsongen, men inte blir tillvaron mindre spännande för det. Nu är det ju "silly season"! Nu ska alla stora spelaraffärer göras upp och ryktena flyger genom luften. Bortsett från den ständiga cirkusen kring Zlatan är det dock ovanligt få svenskar det spekuleras kring i år.

Jag har dock tittat lite närmare på hur de svenska toppspelarna värderas internationellt. Vilka är egentligen de det skulle vara dyrast att värva? Enligt välrenommerade tyska webbsidan transfermarkt.de är detta de tio värdefullaste:

1. Zlatan Ibrahimovic (Paris Saint-Germain) - 30 miljoner €

2. Rasmus Elm (CSKA Moskva) - 10 m.

3. Ola Toivonen (PSV Eindhoven) - 8 m.

4. Sebastian Larsson (Sunderland) - 7 m.

4. John Guidetti (Manchester City) - 7 m.

4. Pontus Wernbloom (CSKA Moskva) - 7 m.

7. Johan Elmander (Galatasaray) - 6,5 m.

8. Andreas Granqvist (Genoa) - 6 m.

9. Kim Källström (Spartak Moskva) - 5 m.

9. Jonas Olsson (West Bromwich) - 5 m.


Håller vi oss till allsvenska spelare ser listan ut som följer:

1. Pär Hansson (Helsingborg) - 2,5 m.

1. Ivo Pekalski (Malmö FF) - 2,5 m.

1. Jiloan Hamad (Malmö FF) - 2,5 m.

4. Pontus Jansson (Malmö FF) - 2 m.

5. Niklas Hult (Elfsborg) - 1,8 m.

6. Niklas Backman (AIK) - 1,75 m.

7. Johan Larsson (Elfsborg) - 1,7 m.

8. Johan Dahlin (Malmö FF) - 1,5 m.

8. Simon Thern (Malmö FF) - 1,5 m.

10. Alexander Milosevic (AIK) - 1,25 m.


Inga större överraskningar här kanske, fast jag misstänker att en eller annan saknar stjärnskottet Alexander Kačaniklić. Faktum är att denne värderas till relativt låga 2 miljoner €. Den dag Fulham säljer honom kan vi dock räkna med att han går för en betydligt större summa än så, ifall hans utveckling bara fortsätter i nuvarande takt.

Vill ni förresten hänga med i silly seasons alla turer rekommenderar jag Aftonbladets särskilda Silly-blogg. Själv brukar jag besöka den flera gånger om dagen.  

Hemma hos mamma och pappa

Det talas ibland om hur det blivit allt vanligare att personer kring 30 fortfarande bor hemma hos föräldrarna. I tidskriften Tempus (nr. 5/2013) finns lite intressanta siffror kring detta fenomen.

Det visar sig där att 4,1% av svenskarna i åldersgruppen 25-34 bor hemma hos mamma och/eller pappa. Det är alltså nästan en av tjugo som saknar eget boende, i en ålder då många redan bildat familj och börjat göra karriär. Spontant tycker jag det är en allt för hög siffra, även om vissa säkert trivs med att bo kvar och det för andra bara är en tillfällig lösning. Fast allt är ju som bekant relativt.

Här är topp 5 för EU i fråga om 25-34-åringar som bor med mamma och/eller pappa:

1. Slovakien - 56,4%

2. Bulgarien - 55,7%

3. Malta - 51,9%

4. Grekland - 50,7%

5. Portugal - 46,3%

Faktum är att förutom i Sverige finns bara tre EU-länder i vilka under 10% saknar eget boende, nämligen våra grannar Finland (4,1%) och Danmark (1,9%), liksom Nederländerna (9,7%)

Mer om valet 2010

Det var intressant att titta på vilket stöd de olika partierna hade i olika valkretsar vid senaste riksdsagsvalet, att se hur stora skillnader som faktiskt finns mellan olika delar av landet, men givetvis är det också intressant att ta sig ner till en ännu lägre nivå där skillnaderna är ännu större. Därför har jag nu tagit mig en närmare titt på kommunnivån (men siffrorna gäller alltså även här riksdagsvalet).


Moderaterna

1. Vellinge - 59,10%

2. Danderyd - 52,13%

3. Täby - 50,80%

4. Lomma - 49,77%

5. Lidingö - 48,75%

-

290. Överkalix - 8,08%

(Inga överraskningar här inte. Givetvis var det i relativt homogent välbärgade storstadskommuner som Moderaterna fick sitt största stöd. Inte långt efter topp fem hittar vi dock även en handfull skånska småstadskommuner. Svagast presterade man i mindre norrländska kommuner och i gamla bruksorter.)


Folkpartiet

1. Landskrona - 11,69%

2. Täby - 11,45%

3. Lund - 11,13%

4. Lidingö - 10,73%

5. Lomma - 10,65%

-

290. Haparanda - 1,50%

(I stort sett tycks mönstret vara detsamma för Folkpartiet som för Moderaterna, även om främsta fästet Landskrona inte stämmer in i detta.)


Centerpartiet

1. Krokom - 18,14%

2. Berg - 17,54%

3. Borgholm - 16,84%

3. Sunne - 16,84%

5. Ydre - 15,97%

-

290. Gällivare - 1,71%

(Ganska bra spridning här; två jämtländska kommuner i topp, följda av en öländsk, en värmländsk och en östgötsk. Därigenom är Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet det enda som har alla tre landsdelarna representerade på topp fem.)


Kristdemokraterna

1. Öckerö - 19,32%

2. Gnosjö - 19,11%

3. Mullsjö - 18,83%

4. Sävsjö - 17,68%

5. Aneby - 17,66%

-

290. Bräcke - 1,35%

(Fyra av fem kommuner i topp ligger i Jönköpings län, vilket tydligt visar var partiet har sitt hjärtland. Fast bäst gick det alltså i Öckerö, i Göteborgs skärgård.) 


Socialdemokraterna

1. Överkalix - 60,96%

2. Haparanda - 60,42%

3. Kalix - 59,30%

4. Piteå - 56,45%

5. Munkfors - 56,08%

-

290. Danderyd - 5,80%

(Socialdemokraterna må ha förlorat sin dominerande ställning inom landets politik, men det är ännu det största partiet och det märks på att man kom upp i över hälften av rösterna i inte mindre än 26 kommuner. Moderaterna lyckades med detsamma endast i tre. - Det behöver kanske inte tilläggas att nästan alla de S-dominerade kommunerna ligger i Norrland?)   


Vänsterpartiet

1. Pajala - 18,84%

2. Kiruna - 13,97%

3. Gällivare - 13,58%

4. Malå - 12,70%

5. Norsjö - 12,50%

-

290. Vellinge - 0,86%

(Liksom Socialdemokraterna var man generellt sett betydligt mer framgångsrika i Norrland än i landet i dess helhet. Dock gjorde man ganska väl ifrån sig även i Stockholm och Göteborg, med 7,40 resp. 8,53%.)


Miljöpartiet 

1. Lund - 12,76%

2. Stockholm - 12,22%

3. Uppsala - 11,16%

4. Göteborg - 10,71%

5. Umeå - 10,47%

-

290. Dorotea - 0,82%

(I första hand är Miljöpartiet helt klart ett storstads- och universitetsstadsparti, men det usla resultatet i Dorotea återspeglar inte ett generellt uselt resultat i glesbygdskommuner. I Jokkmokk lite längre norrut fick partiet 7,73%.) 


Sverigedemokraterna

1. Sjöbo - 15,84%

2. Bromölla - 15,41%

3. Bjuv - 14,89%

4. Hörby - 13,97%

5. Trelleborg - 13,75%

-

290. Danderyd - 1,68%

(Trots avsaknaden av lokala valarbetare på många platser lyckades Sverigedemokraterna få över 4% i alla kommuner utom 43. Dessa 43 är nästan uteslutande belägna i Norrland och i Stockholmsområdet. Starkast var man som framgår ovan i Skåne, men även i Blekingekommunerna var man framgångsrika med mellan 8,87 och 12,22% av rösterna.)  

(Källa)

Kinesiska investeringar

När man prenumererar på DN får man på köpet ett månadsmagasin som heter Världen, och i det senaste numret (#25) av detta finns intressant statistik om Kinas och kinesiska företags enorma investeringar i andra länder sedan år 2005. Investeringar vilka framförallt gjorts inom energi- och råvarusektorerna. För den som inte redan tagit del av detta tänkte jag det kunde vara intressant att i alla fall se var investeringarna varit som störst, så här är tio-i-topp (med investeringarna omräknade till svenska kronor):

1. Australien - 363,4 mdr

2. USA - 340.0 mdr

3.  Kanada - 239,0 mdr

4. Brasilien - 180,5 mdr

5. Indonesien - 162,7 mdr

6. Iran - 109,5 mdr

7. Nigeria - 101,9 mdr

8. Storbritannien - 95,9 mdr

9. Kazakstan - 91,0 mdr

10. Venezuela - 90,4 mdr

I sammanlagt 23 länder har det gjorts investeringar på över 50 miljarder kronor vardera.

Totalt har kineserna 2005-2012 gjort utlandsinvesteringar på imponerande 3 955 miljarder kronor, varav 831 miljarder bara 2012. Detta kan jämföras med att hela den svenska bruttonationalprodukten år 2011 inte uppgick till mer än 3 500 miljarder, eller med att den svenska statens inkomster i budgeten för 2013 beräknas uppgå till 829,6 miljarder.  

Sedan är förstås 340 miljarder kronor investerade i USA inget som ger något större inflytande över det landets ekonomi, hur svindlande summan än framstår för gemene man, men i många andra länder är de kinesiska investeringarna desto mer kännbara. I Australien har man investerat över 15 000:- per invånare. I relativt fattiga Ecuador har man investerat över 3 500:- per invånare. I vissa mindre länder i Afrika och Västindien som jag inte har några exakta siffror för är investeringen per invånare antagligen betydligt större än så.  

Riksdagsvalet 2010

Efter att ha skrivit en hel del om det amerikanska valet tänkte jag det kunde vara intressant att nu vända ögonen mot det senaste svenska. I vilka valkretsar var de olika partierna som starkast (och svagast)?

(Sverige är indelat i 29 valkretsar, vilka normalt omfattar ett län. De tre storstadskommunerna utgör dock helt egna valkretsar och Västra Götaland är indelat i fyra olika medan Skåne är indelat i tre. Ni kan se en karta här.)


Moderaterna

1. Stockholms län - 39,96%

2. Skåne Södra - 38,46%

3. Halland - 34,71%

4. Stockholms kommun - 34,29%

5. Skåne Västra - 33,80%

-

29. Norrbotten - 16,38%


Folkpartiet

1. Västra Götaland Västra - 8,97%

2. Stockholms kommun, samt Skåne Södra - 8,59%

4. Göteborgs kommun - 8,40%

5. Stockholms län - 8,30%

-

29. Jämtland - 3,85%


Centern

1. Gotland - 14,64%

2. Jämtland - 12,80%

3. Kronoberg - 9,92%

4. Kalmar - 8,94%

5. Halland - 8,78%

-

29. Malmö kommun - 2,84%


Kristdemokraterna

1. Jönköping - 12,85%

2. Västra Götaland Västra - 7,34%

3. Västra Götaland Östra - 6,58%

4. Västra Götaland Norra - 6,42%

5. Västra Götaland Södra - 6,39%

-

29. Jämtland - 2,86%


-----

Socialdemokraterna

1. Norrbotten - 51,86%

2. Västernorrland - 43,97%

3. Västerbotten - 42,21%

4. Jämtland - 40,29%

5. Örebro - 38,83%

-

29. Stockholms kommun - 20,88%


Miljöpartiet

1. Stockholms kommun - 12,22%

2. Göteborgs kommun - 10,71%

3. Uppsala - 8,83%

4. Malmö kommun - 8,79%

5. Gotland - 8,43%

-

29. Norrbotten - 5,26%


Vänsterpartiet

1. Västerbotten - 9,98%

2. Norrbotten - 9,29%

3. Göteborgs kommun - 8,53%

4. Stockholms kommun - 7,40%

5. Gävleborg - 7,23%

-

29. Skåne Norra och Östra - 3,21%


-----

Sverigedemokraterna

1. Skåne Norra och Östra - 11,21%

2. Skåne Västra - 10,06%

3. Blekinge - 9,81%

4. Skåne Södra - 8,72%

5. Malmö kommun - 7,84%

-

29. Västerbotten - 2,73%


Intressant att notera, även om det inte borde vara en nyhet, är den tydliga kontrasten mellan ett rött Norrland och ett blått Skåne (med tilltagande inslag av gult). Alla högerpartierna utom Centern har sin svagaste valkrets norr om Dalälven medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har fyra resp. tre av sina starkaste valkretsar där. I andra änden av landet kommer inte Socialdemokraterna upp i över 30% i någon skånsk valkrets och Vänsterpartiet kommer där inte ens över 4%-spärren annat än i Malmö kommun.  

Lite mer oväntat, åtminstone för mig, var att Kristdemokraterna utöver Jönköpings län var starkast i Västra Götaland och inte i de andra Smålandslänen. Fast efter att ha bott några år i Borås vet jag förstås att åtminstone den trakten är ganska så religiös. I Kronoberg och Kalmar fick partiet 6,10% resp. 6,04%, vilket placerar dessa valkretsar först på delad åttonde och tionde plats - slagna av Stockholms län och Örebro.

Ytterligare några jämförande siffror kan sedan vara av intresse. Låt oss till att börja med titta på hur mycket som skiljer partiernas bästa från deras sämsta valkretsar:

1. Centern - 5,15 gånger större i sin bästa än i sin sämsta
2. Kristdemokraterna - 4,49x
3. Sverigedemokraterna - 4,11x
4. Vänsterpartiet - 3,11x
5. Socialdemokraterna - 2,48x
6. Moderaterna - 2,44x
7. Folkpartiet - 2,33x
8. Miljöpartiet - 2,32x

Än mer intressant är det kanske att se i hur många valkretsar de olika partierna hamnade under 4%-spärren:

1. Kristdemokraterna - 5 valkretsar (Malmö k., Blekinge, Gotland, Jämtland och Norrbotten)
Sverigedemokraterna - 5 valkretsar (Gotland, Stockholms k., Jämtland, Västerbotten och Norrbotten)
3.Vänsterpartiet - 4 valkretsar (Skåne Norra och Östra, Skåne Södra, Skåne Västra och Halland)
4. Centern - 2 valkretsar (Malmö k. och Göteborgs k.)
5. Folkpartiet - 1 valkrets (Jämtland)
6. Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet - 0 valkretsar

Det kan tilläggas att Vänsterpartiet bara var 0,06 procentenheter i Jönköping ifrån att tvingas dela jumboplatsen med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

- - -

Som en liten bonus får ni även valresultatet för de mest framgångsrika småpartierna:

1. Piratpartiet - 0,65%
2. Feministiskt Initiativ - 0,40%
3. Sveriges Pensionärers Intresseparti - 0,19%
4. Landsbygdsdemokraterna - 0,03%
5. Rättvisepartiet Socialisterna - 0,03% (58 röster mindre än föregående.)

Här måste jag medge att jag aldrig tidigare hört talas om Landsbygdsdemokraterna, men tydligen är de ett parti som huvudsakligen lockar vargmotståndare. I övrigt kan noteras att SPI var det enda småparti som klarade av att vinna över en procent av rösterna i någon valkrets, vilket skedde med 1,64% av rösterna i Malmö kommun. Fi var dock nära med 0,93% i Stockholms kommun. PP var störst i studentrika Uppsala med 0,87%.

Men hur gick det då för de mer namnkunniga extremistpartierna? Inte så bra. Detta kan dock i fallet med de högerextrema till stor del förklaras med att deras sympatisörer valde att stödrösta på Sverigedemokraterna - trots att i alla fall Svenskarnas Parti ser SD som sionistagenter.

Här får vi hålla oss till konkreta röster istället för procenttal:

1. Nationaldemokraterna - 1 141
2. Svenskarnas Parti - 681
3. Sveriges Kommunistiska Parti - 375 
4. Europeiska ArbetarPartiet (EAP) - 187
5. Skånepartiet - 17 (Ställer officiellt bara upp i kommun- och landstingsval.)


(Källa)

Det amerikanska valresultatet

Så är då det amerikanska valet över och utgången blev den väntade. Men var fick Obama och Romney flest röster? Och hur gick det för småpartiernas kandidater? Låt oss titta närmare på det (även om vissa resultat ännu är preliminära), så lovar jag att sedan börja skriva inlägg om andra saker än USA.

Obama var starkast i följande delstater:

1. Hawaii - 70,6%

2. Vermont - 67,0%

3. Rhode Island - 62,7%

4. New York - 62,6%

5. Maryland - 61,7%

Det kan också vara värt att påpeka att Obama i District of Columbia, med tre egna elektorsröster, fick hela 91,4%.


Romney var starkast i följande delstater:

1. Utah - 72,8%

2. Wyoming - 69,3%

3. Oklahoma - 66,8%

4. Idaho - 64,5%

5. West Virgina - 62,3%

(Källa)


Småpartiernas kandidater gick det så här för, sett till landet i dess helhet:

1. Gary Johnson (Libertarian Party) - 0,94%

2. Jill Stein (Green Party) - 0,33%

3. Virgil Goode (Constitutional Party) - 0,09%

4. Roseanne Barr (Peace and Freedom Party) - 0,04%

5. Rocky Anderson (Justice Party) - 0,03%

(Källa)

Ett ganska starkt resultat av libertarianen Johnson, som tog hem en mer än dubbelt så stor andel av rösterna jämfört med föregående libertarianske presidentkandidat och särskilt utmärkte sig i Montana med hela 2,9% av rösterna liksom i Alaska med 2,5%. Fast mest intressant är kanske ändå att komediskådespelerskan Roseanna Barr som representant för vänsterpartiet Peace and Freedom lyckades få 0,4% av rösterna i Kalifornien och därigenom ta sig in på topplistan över småpartikandidater.

De chanslösa

Det amerikanska presidentvalet närmar sig med stormsteg och tidningarna är fulla av artiklar om saken. I dagens SvD kan man till exempel läsa om svarta väljare som överger Obama på grund av hans stöd för gayäktenskap, om mindre seriösa inslag i amerikanska valkampanjer, och i en debattartikel av Nobelpristagaren Joseph E. Stiglitz om varför Romneys ekonomiska politik enligt hans mening är skadlig för USA. I DN sammanfattar deras särskilda "USA-panel" valkampen så här långt och förutspår vinnaren, samtidigt som man kan läsa om hur både republikaner och demokrater ägnat sig åt fult spel inför valet. Något det dock inte skrivits många rader om, ifall det nu alls skrivits om saken, är det faktum att Obama och Romney faktiskt inte är de enda som ställer upp i presidentvalet. Ytterligare fyra inte helt försumbara partier ställer upp med egna kandidater:  Libertarian Party (Gary Johnson), Green Party (Jill Stein), det konservativa Constitution Party (Virgil Goode) och det nybildade progressiva Justice Party (Rocky Anderson). I förra valet ställde dessutom miljö- och konsumentskyddsförkämpen Ralph Nader upp som fristående kandidat.

Men hur gick det då för "de andra" kandidaterna i det förra presidentvalet?

Ralph Nader - 0,56%

Bob Barr (Lib.) - 0,40%

Chuck Baldwin (Const.) - 0,15%

Cynthia McKinney (Green) - 0,14%

Sammanlagt alltså inte mer än 1,25%, vilket förstås kan tyckas vara totalt irrelevant, men i konkreta siffror är det ändå över en och en halv miljon väljare. En och en halv miljon väljare som kände tillräckligt starkt för en kandidat eller ett parti utan reell segerchans för att trots allt lägga sin röst där!

Var det möjligen i några särskilda delar av landet som dessa kandidater lyckades nå betydligt större framgång än i landet som helhet (ungefär som KD är betydligt mer framgångsrika i Småland än i andra delar av Sverige)? Nja... Baldwin fick inte helt oväntat sitt bästa resultat (1,26%) i den konservativa mormonstaten Utah, men i övrigt är det svårt att se några mönster. Nader presterade bäst i Maine (1,45%) följt av North Dakota och Arkansas, Barr i Indiana (1,06%) följt av Georgia och Utah, och McKinney i Louisiana (0,47%) följt av Maine och West Virginia. Min gissning att småkandidaterna på vänsterkanten framförallt skulle finna röster hos "alternativa" grupper och studenter på västkusten och i nordost fick alltså inget nämnvärt stöd i statistiken.   

(Källa)

Historiskt sett har dock enskilda politiker lyckats vinna en del framgångar då de utmanat de två stora partiernas kandidater, men ingen har varit i närheten av att vinna. Miljardären Ross Perot fick hela 18,9% av rösterna då han ställde upp som obunden kandidat 1992, fast inte en enda elektorsröst. Senast någon tredje part lyckades ta elektorsröster var 1968 då segregationisten George Wallace som ställde upp för American Independent Party tog hem Louisiana, Arkansas, Mississippi, Alabama och Georgia med totalt 13,5% av rösterna.  

(Källa)